Hej igen det var länge sen
Lite trail och lite western riding
Det var ett tag sedan sist....
Fella o jag har anlagt ett späcklager (trodde att vintern skulle bli kall) och nu måste vi blir av med detta innan vi kan visa oss offentligt. Fella har samma omkrets runt magen som över rumpan och hur jag ser ut är fruktansvärt. Om vi nu kan trimma oss litegrann så blir det nog bra.
Första fasen mot en mindre midja blir temporidning på Larslundsmalmen. Stackars sambon följer med på cykel för jag vill inte ge mig iväg så långt hemifrån själv. Vi blir tvungna att lasta både kuse och cykel i transporten för det är ju en bit dit. Ja nu jävlar måste jag skärpa mig. Har en så underbar kuse som är för bra att bara ridas här hemma.
Ja det var lite mjukstart med bloggandet samtidigt som jag tittar på melodifestivalen. Jag säger bara Top Cats - det är det som gäller. Kraaaam
Orientering är en farlig sport.
Bor man i Stigtomta kommer man alltid på något vis i kontakt med orientering. Antingen dyker de upp i skogen som tomtar och skrämmer hästen eller så springer de förbi huset för att leta efter någon kontroll. Fluke blir då galen och skäller och det blir ganska jobbigt när tjugonde löparen kommer.
Nu har även jag dock kommit i kontakt med denna sport. Hittade något som kallas Naturpasset på affären coh det innebär att man ska gå, springa eller cykla för att hitta kontroller. Jag tänkte slå två flugor i en smäll och rida ut i skogen och leta.
Ack vad jag bedrog mig. Kom ganska snart på att ljusgrön färg på kartan är tät skog och där kommer inte jag och Fella igenom. Det fick bli en orienteringsfri skogstur och det var mycket trevligare.
När jag kom hem och tagit hand om hästarna fick Fluke följa med i stället. Vi tog sikte på två kontroller men inte hittade vi några utan vi trasslade in oss i sly och en enbuske. Helt plötsligt fastnade jag (hade glömt ta av mig sporrarna) i en gren. Det tog såklart tvärstopp och där låg jag som en padda bland blåbärsriset. Fluke tittade på mig och undrade om jag inte var riktigt klok.
Till saken är att jag berättade för grannarna att jag skulle rida ut men det hade ju varit bättre att jag gjort det när jag skulle gå med Fluke för det var ju farligare.
Nu har iallafall alla djuren blivit ompysslade och jag sitter i soffan och slappar. Det är så himla skönt att bara va ibland. Funderar på att ta en långritt med Fella i helgen. Packa sadelväskorna och bara rida ut i skogen. Visst låter det underbart. Förvånar mig inte om det regnar hela helgen det skulle vara typiskt.
Själavård
Idag har jag jobbat för första gången på sju veckor. Tänker jobba halvtid den här veckan och måndag och tisdag nästa vecka. Kändes iallafall bra att jobba och alla tyckte att det var kul att se mig igen.
I morgon blir det nya tag på jobbet och säkert en ridtur på Fella igen. Måste ta mig till något ridhus och testa ifall det går bra för jag funderar ju på att tävla den 11 juni. Velig som jag är kan jag inte bestämma mig för vilka klasser vi ska vara med i.
Snart är det läggdags hoppas att det går att sova bättre i natt. Smorde ju in den gnisslande fönsterhaspen med hudlotion och det funkade bra. Får väl smörja i kväll igen om det börjar gnissla igen.
Skogspromenad
Träningstävling - ja tjena vad bra det gick då
Nåväl när vi kom dit fick jag se att jag var med i två reiningklasser vilka var mycket för svåra för oss så jag bytte till Western Horsemanship i stället. Jag sadlade Fella och gick in i ridhuset för att acklimatisera oss litegrann och jävlar vad acklimatiiserade vi blev. På väggarna satt det stora planscher med en vacker tjej med stoooora ögon. Dessa ögon stirrade på Fella och han höll nästan på att göra på sig. Han blev så himla rädd. Till saken hör att det var minst sex planscher med vackra flickor på längs sargen dessa stirrade bara på Fella (trodde han). Jag satte upp och då höll flera ekipage på att rida fram. Till saken hör att vissa personer sitter och galopperar och galopperar varv efter varv efter varv. Efter det rider de fort utmed långsidan och stoppar utan att förstå att de inte är ensamma i ridhuset. Jag kan väl säga att jag blir lätt förvirrad av detta och tyvärr känner ju Fella av detta också. Så de stirrande tjejerna och tjoho-ridning fick Fella att flippa ur. Han vände i luften 180 grader. Jag hängde på hornet (tack gode Gud att jag rider western) och klarade av att sitta kvar.
Det var första senariot och efter det red jag runt på utebanan och Fella gick som en dröm inga kast eller skutt och han var helt avslappad i kroppen. Sedan började det igen. Vi skulle rida en pleasure. Red in i ridhuset och fick rida runt bland alla tjejer igen. Nu var det inga reiningekipage där men en vit kuse som såg ut som om den kom ut ur ena planschen gjorde att Fella blev rädd igen. Pleasuren gick skitdåligt så vi fick bryta. Red runt i mitten och då var han helt lugn.
Vi testade även Western Horsemanship och då kom den vita hästen farandes in i vår sida. Stackars min fina Fella det var inte hans dag. Till råga på allt öppnade ett smartskaft en colaburk precis när vi red förbi. Ni kan ju bara lista ut hur det fortlöpte.
Nu gav jag upp och strök oss i sista klassen. Vi red ner till banan och där skötte sig Fella exemplariskt igen. När jag sadlat av honom gick vi in i ridhuset (skam den som ger sig). Nu klarade äntligen Fella av att titta på tjejerna. Vi gick några varv runt i ridhuset och han var jätteduktig.
Nu sitter jag här i soffan och beklagar mig själv och har ångest för att Fella inte tycker om mig. Micke är så himla trött på mig som tjatar om detta hela tiden men jag kan inte sluta.
Vi får väl ta nya tag i morgon och åka till ridbanan och rida litegrann. Utan stirrande tjejer.'
Tävlingsdags....
För tillfället mår jag riktigt bra. Igår hade jag lock för båda öronen det var skitjobbigt. Det kändes som jag hade en humla i varje öra och att de var osams. Förstår ni hur jag menar? Kan nog vara lite svårt.
Ídag har humlorna flyttat ut och jag uppskattar verkligen det. Tog med mig Jennie när vi gick ut med Fluke. Jag har bestämt mig att inte rida henne då hon tappat så mycket ryggmuskler så jag tömkör henne i stället. Hon slipper ju då han en tjockis på ryggen och kan använda den bättre. Får se hur det går det är ju iallafall ett sätt så att hon kan få göra litegrann och mitt dåliga samvete blir lite mindre. I hagen står det iallafall en som är fruktansvärt svartsjuk och känner sig helt åtsidosatt när jag gör något med Jennie. Fella gnäggar och gnäggar och ser mycket förnärmad ut. Så knäpp han är den lille prinsen. Hans två fans kommer ju hem till honom och ger honom lite uppmärksamhet efteråt. Molly skiter i allt bara hon får lite klappar och mycket mat och får ta en tur med sulkyn emellanåt.
Sitter nu och tar igen mig i soffan ínnan det är dags att gå ner och ta in hästarna. I morgon är Micke ledig och mina föräldrar kommer upp till oss. Kram
Maj eller november
Jag blev lite fundersam när jag vaknade för jag visste inte om det var maj eller november. Småregn och iskallt. Gick ner till stallet och väckte hästarna. Funderade ett tag ifall de skulle få täcken men bestämde att de fick vara utan de har ju lösdriften att gå in i. Våra små kaninungar hade inte vaknat utan låg ihopkrupna i en enda hög. Vi har två honor som har fått sex och tre ungar. Idag är de två veckor och de är så himla söta. Kullen med tre stycken i är väldigt trinda för mamman har mycket mat till dem.
Hönorna tvekade litegrann innan de gick ut men när de väl kommit ut jagade de mig tills de fick lite havre att picka i sig. Ankorna tog en morgonpromenad i trädgården.
När alla djur fått sin morgonskötsel tog jag med mig ved in. Tänkte lägga mig i soffan en stund framför brasan men jag kröp ner i sängen hos sambon, Fluke och Honung. Att jag kröp ner hos sambon stämmer inte helt för grabbarna lade sig emellan oss som vanligt.
Nu är det snart dags att gå och lägga sig igen och den här dagen är slut. Undrar vad morgondagen har i sitt sköte. Skulle kanske åka till Pilthyttan i morgon kväll men det beror på vädret känner inte för att rida om det regnar småspik.
Godnatt alla kära....
Sköna maj välkommen....
Tänk att det redan är maj månad. Det är ju inte klokt vad tiden går. Eftersom jag just nu befinner mig på 1000 m djup känslomässigt har jag svårt att se skönheten i naturen. Dagarna går och jag märker det knappt. Jag tackar för att jag har djuren och Micke (och mina föräldrar förstås) annars skulle jag bli helt apatisk.
Tror att jag ska må bättre varje dag jag vaknar men efter någon timme märker jag att jag inte kommit närmare ytan. Jag intalar mig att jag inte mår så dåligt och att jag snart kan börja jobba. Fast när jag sitter i en diskussion eller i ett samtal orkar jag inte hålla tråden. Hur det känns att inte helt hänga med i matchen är en svår känsla att beskriva. Jag känner mig helt tom i huvudet och undrar hur jag ska få ihop saker och ting.
När jag rider speglar Fella mitt mående. Han är så försiktig med mig om jag mår dåligt. Han rör sig knappt framåt och det känns som om han är rädd om mig när jag inte orkar vara så aktiv som jag vill vara. När jag står i hagen kommer han smygande bakom mig och lägger sin mjuka mule mot min kind. Det är så underbart att känna hans andedräkt värma min kind och känna lukten av honom.
Det där med att man inte ska låta hästen komma för nära skiter jag fullständigt i just då.
Varför får jag sådana här svackor i mitt mående har jag frågat mig många gånger. Att jag är sjuk kan ibland vara svårt att acceptera framförallt då det inte syns på samma sätt som om jag brutit benet. Fast min sjukdom gör lika ont som ett benbrott fast min smärta sitter i själven och tyvärr tror jag det är svårare att få den smärtan lindrad. Tyvärr har jag fått öka medicineringen och även fått en ny medicin. Jag tittar på¨dem när de ligger i min hand innan jag tar dem och det känns ganska tråkigt att se att man behöver ta så många piller.
Nej nu har jag tjatat tillräckligt. Nu ska jag titta litegrann på TV och se om jag kan koncentrera mig. Om det inte går får jag väl lägga mig och sova i stället. Kram på er
Äntligen...
Fella var som vanligt helt underbar resten av clinicen. Han går som en dröm och fattar (för det mesta) vad jag vill. Han blir ibland förvirrad över vad jag vill stackars min lille Fella.
Att rida för Per är så himla roligt och givande. Det är en ära att få rida för en så bra instruktör. Även om han bara kommer hit två gånger om året så ger det så himla mycket. Mycket beror nog på att han har en så bra filosofi som helt stämmer överens med det jag tycker vad det gäller hästar och hur man behandlar dem.
Resten av helgen har jag njutit av det fina vädret och att få vara tillsammans med min underbara Micke. Ringde till grabben och undrade om han inte kunde vara hos oss men han vill vara i stan även om det innebär att han får bo hos sin pappa som han inte kommer så bra överens med just nu. Ja han får välja iallafall då han snart är 19 år.
Tänk att han blivit så gammal trots att jag inte är en dag äldre än när jag fick honom eller?
Kan man bli sjuk av oro?
I tisdags skjutsade jag sambon till US i Linköping för han skulle opereras. I torsdags lunch pratade jag med honom innan han skulle ner till operation. Allt eftersom eftermiddagen gick kände jag hur jag började må dåligt.
Fick faktiskt gå hem innan arbetet var slut för jag trodde att jag höll på att bli magsjuk.
Tyckte att det var jättekonstigt då jag inte varit magsjuk sedan grabben var liten och jag brukar klara mig när det går magsjuka på jobbet. Men men ska det hända är det förstås när jag minst behöver det.
Efter att ha kämpat med att göra ordning i stallet och hos kaninerna tittade jag många gånger efter var dyngkärran var ifall jag skulle behöva spy. Klarade mig tills jag kom in och sedan blev det att kasta upp.
Ringde postop på US och precis som sambon kom dit sammanträffande eller? Pratade sedan med honom och det kändes som om jag mådde bättre också. Fick ändå vända ut och in på magen en gång till. Dagen efteråt var hemsk då jag var så himla ångestladdad hela dagen. På lördagen kom iallafall mina underbara föräldrar upp och de sov över till söndagen. Så himla skönt att de kom oron och ångesten var som bortblåst. Fick även träffa Micke på söndagskvällen och det var så skönt att få träffa honom igen. Är det kärlek att bry sig så mycket om den man älskar??
Det snöar ute...
trodde att jag drömde i morse när jag skulle gå ner i stallet. Det snöade och blåste för fullt. Fick pulsa genom snön och fick knappt upp stalldörren. Usch vilket väder.
Igår fick Jennie och Fella ta av sig skorna det hjälper ändå inte att brodda och då är det ju bättre utan skor, det är i allafall min teori. Hade därför tänkt ta en liten tur med Fella idag men den snöade liksom inne...
Sitter nu i soffan och tittar på Tour de ski samtidigt som sambon håller fyr i brasan. Ganska skönt faktiskt. Fluke vill inte gå ut och katterna springer i skytteltrafik för de vet inte om de ska vara ute eller inne. Snacka om ambivalenta djur.
Undrar om det blir något ridväder någon gång. Är så himla ridsugen men det blir ju inte kontinutet när vädret är som det är. Får ta igen det när det blir mildare.
Vi hade tänkt att åka hem till mina föräldrar idag men det blev som sagt ändrade planer. Pratade iallafall med mamma en lång stund i telefonen så det känns bra. Det är lite tråkigt att inte kunna träffa dem så mycket men det finns ju de som har det värre. Jag har en kusin som bor i Australien så hon har lite längre hem så jag ska inte klaga.
Nu ska jag klä på mig och gå ner och mocka samt dra ut hästarna i hagen en stund. Slit och släp men det är värt.Det är så härligt när det är färdigmockat och hästarna kommer in och mumsar.
Gott nytt år
Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen. Det blir lite sämre när man mest skrivr på facebook nuförtiden. Ska skriva lite mer här fortsättningsvis då det är lättare att skriva av sig här.
Så nu tar jag nya tag och böjar om med bloggandet. Tänk att det är nytt år igen. Tillbringade nyårsafton tillsammans med sambon och djuren. Åt och drack gott och vid tolvslaget var vi i stallet hos hästarna då Jennie tycker att det är obehagligt med smällarna. Fella och Molly bryr sig inte om de får lite att äta.
Vad har jag då gett för löften? Det är inga speciella utan det är väl det man försöker leva upp till hela året. Gå ner i vikt, rida mer och hålla i ordning inne. Det blir dock aldrig som man tänkt sig.
jag undrar vem det är som man ger löftena till? Är det till sig själv eller till andra? Jag trodde att det var till sig själv men varför får man då så dåligt samvete om någon påtalar att man inte klarat av att hålla sitt löfte?
I morgon är det jobb igen som gäller. Trivs bra på mitt nya jobb men jag har gått ner i tid så det blir inte så mycket i plånboken. Skulle vilja ha något att göra som gav lite extra inkomst men det är svårt att hitta. Kan i och för sig säkert jobba extra men tycker att det räcker den tid jag är på lasarettet så det skulle vara någon annanstans. Känns i allafall mycket bra att ha alla helger lediga så att jag och Fella kan åka och tävla lite mer i år. Fick verkligen blodad tand i höstas när vi gjorde det.
Ska försöka att spara ihop lite pengar så att vi kan vara med på clinic för Staffan och Per det är målet samt rida några gånger för Lotta på Fingerkulla. Sedan ska vi ut och tävla. Planerar att starta på D-nivå för att se om vi kan nosa litegrann på C-nivå i höst. Hållar nu alla tummar att det blir som jag vill.
När jag håller på att mocka tänker jag mycket och kan i då hitta intressanta ämnen som skulle vara kul att diskutera eller ge sin åsikt om, Jag brukar säga till mig själv att det där ska jag skriva om på bloggen men när jag har loggat in har jag helt glömt bort vad jag skulle skriva om.
Ha det nu så bra själv ska jag snart ner till stallet och natta och pussa hästar. Fella får alltid några extra för Jennie vill inte ha några. Kram till alla
Vilse i svampskogen
När vi kom hem tog jag och Fella en liten tur i skogen Skulle egentligen har ridit lite längre men pga förvirringen i svampskogen blev den inte så lång. Sitter nu och tittar på idol i morgon blir det jobb igen och nästa lördag clinic för Staffan igen.
Var så nöjd med Fella i söndags på clinicen. Kul att Staffan tycker att jag har en bra häst med kapacitet det gäller bara för mig att skärpa mig och ge järnet. Team Jonslund ska visa framfötterna mer och mer (nu skröt jag litegrann).
