Lite tråkigt väder idag...

...det ösregnade i morse så hästarna fick stå inne lite längre. Jag har gjort en ny hage till dem så de ska få testa den i morgon. Har ridit på stubbåkern nu och hoppas attt det tar ett tag innan de plöjer. Fella och jag har börjat att komma gång så sakta och igår när jag red gick han fint. Vi har en höna som legat över en vecka och ruvat. Idag hade hon fått sällskap av en annan höna så nu är de två stycken som ligger och ruvar bredvid varandra. Kan det vara så?
På måndag börjar jag säkert att arbeta och det känns lite oroligt ska till doktorn på fredag så vi får se vad hon säger. Micke följer med som stöd.
Jag har skickat in så att jag kan vinna en garageinredning. Skulle vara så kul att överaska Micke med det men jag vinner väl inte som vanligt.
Tänkte börja rida för Ronny igen längtar efter att få jobba med Fella och det är ju positivt. På fredag ska jag rida för min gamla dressyrtränare och det  ska bli intressant. Det blir nog sista gången jag rider på Björka då det är sålt. Det känns faktiskt vemodigt att det är andra som ska bo där. men så är det ju livet förändras och vi med det. Om någon hade sagt till mig för tio år sedan att mitt liv skulle se ut som det gör idag skulle jag aldrig tro på dem. Vilken tur att det blev som det blev. Hade jag inte träffat Micke hade jag nog varit död vid det här laget. Morsning vi hörs

Läget är oförändrat...

på Jonslund. Sambon har börjat att arbeta så han får iallafall ledigt från mig. Själv har jag varit på avstämningsmöte på jobbet idag. Sambon följde med som stöd och det var skönt att ha med honom. Handläggaren från FK tyckte att jag skulle arbetsträna på det arbete som arbetsgivaren kunde erbjuda och det skulle vara i arkivet och sortera ut journaler! Jag blev så j-la arg här har man varit sjukskriven för att man har varit deprimerad och så vill de förvisa mig till ett arkiv utan fönster det är ju som gjort för att jag inte ska bli bättre. De kunde lika gärna skicka mig i fängelse känns det som. Jag har ju jobbat i arkiv bland journaler förut och vet hur instängt det är.  No way att jag placerar mig där jag vill hellre arbetsträna på mitt arbete men det ville knappt handläggaren lyssna på. Hon pratade på hela tiden så jag fick fråga om jag kunde få säga vad jag tyckte någon gång eftersom mötet faktiskt handlade om mig. Sambon såg hur irriterad jag blev så han satt och var orolig att jag skulle bli skitarg som tur var kunde jag hålla mig lugn.
När jag kom hem var jag helt slut men jag fick helt plötsligt lust för att ta en sväng med Fella så det gjorde jag. Fella var så där underbar som bara han kan vara och det var helt underbart att få vara ute i skogen med honom och slippa tänka på arkiv och arbetsträning.
Häromdagen var jag orolig för min Jennie jag trodde att hon hade fått något problem med de kvinnliga organen. Jag ringde till en veterinär utanför Åby och dagen efter lastade jag Jennie och vi åkte iväg till Rodga semin. Som tur var var Jennie helt ok så det vara bara att lasta in henne och åka hem till henne. Då slog det mig helt plötsligt varför bor t ex tränare och andra hästmänniskor som man måste åka till ibland mitt ute i skogen i änden av en kurvig och backig grusväg? Jag kan räkna upp ganska många som jag vet om som det är krångligt att besöka. Det är tur att Ronny Åman bor precis vid en stor väg men vi ska ju ta oss ut på vår grusväg först så egentilgen ska jag inte säga något för vi har ju också en kurvig och backig grusväg hem även om den inte är så¨lång.
Ja man kommer på sådana där saker när man sitter själv och är ute och åker med någon av hästarna. Jag är iallafall glad att jag har bra hästar som är lätta att åka med och som sköter sig när de kommer bort. Jennie och Fella är helt coola och det är skönt t ex skulle Jennie in i en seminspilta på Rodga och den var nog max 70-80 cm bred. Jag trodde först att hon skulle fastna men hon följde snäll med mig och stod stilla under undersökningen. Mina hästar slutar aldrig att förundra mig. De är helt enkelt bäst.
.
Kram på er alla och var rädda om er

Jag känner mig helt ???

Ja jag vet snart inte hur jag känner mig. Jag börjar se ljuset i horisonten men är fortfarande inte bra. I förra veckan skulle mycket hända och jag kan ju inte sitta och titta på när min käre sambo sliter. I lördags hade vi bestämt att vi skulle åka till outlet i Hälleforsnäs tillsammans med grabben och hans tjej. Då upptäcker vi att vi har en vattenskada i badrummet på ovanvåningen så det var bara att bryta upp golvet i badrummet och väggen i köket för att kunna se vad som hade hänt. Jag åkte med ungdomarna till Hälleforsnäs och sambon höll sig hemma.
Inte nog med det så började sambon att känna obehag i bröstet så det var bara att åka med honom till doktor i morse så nu ligger han med telemetriövervakning på kortvården i natt. Jag har precis kommit hem från grannen då vi inte har något varmvatten och jag inte vill duscha i iskallt källvatten. Tur att man har snälla grannar.
Har tömkört Fella idag och han var duktig. Han jobbar så fint i form och lyssnar bra på mina kommandon. Molly har fått haft lite hagarrest här hemma några dagar då jag inte vågar ha henne hela tiden i sommarhagen. Hon har en viss tendens att svullna den käre Molly.
Nej nu ska jag gå och lägga mig och be att jag får hem sambon i morgon för jag längtar efter honom...

RSS 2.0