Cal me Fella och Jennie

ja man kan ju undra om det blir någon vår i år. Fast egentligen tycker jag att det är vackert ute och man slipper ju all lera. Längtar dock till att det ska bli lite ridväder för som det är nu törs inte jag ge mig ut på vägarna med häst och transport. Att rida i skogen är oxå svårt för jag och hästen får ju all snö på oss och jag framförallt i nacken. Det går ju inte att jobba hästarna heller jag längtar verkligen efter att få rida igenom Fella ordentligt och börja att träna honom så att vi kan komma i lite bättre kondition båda två. Vi har liksom ökat omfånget båda två... Den enda som håller sig i form är Jennie hon är bara lite rund men det gör ingenting på en dam som i år fyller 20 år.
Vår dynghög har breddat ut sig och till en början kunde jag och sambon inte förstå vad som hänt. All dynga hade åkt över kanten och sambon var verkligen bekymrad eftersom han håller ordning på högen så att den håller sig normalstor i omkrets. Vi började att misstänka att de som har sina hästar hos oss hjälpt till att platta till dynghögen men de nekade till att de var skyldiga och jag hoppas att de inte tog illa upp men vi ville ju veta vad som hänt. Till slut kom jag på det - koltrastar en hel skock. De har invaderat dynghögen där finns ju mat i massor och de gräver stora hål för att hitta mat och då sprätter de ut dyngan över kanten. Om någon sagt att det vore stora kalkoner eller en grävling som varit där och grävt så hade jag trott på det men koltrastar, jag menar de är ju inte stora. Ja nu ser dynghögen helt förstörd ut och sambon ser lidande ut. Han som verkligen har varit förste dynghögskötare hela hans uppdrag har blivit helt förstört. Jag får hjälpa honom att rätta till högen när det blivit varmare och koltrasterna får annat att tänka på.
Jag har fortfarande semester och ska ha det nästa vecka också. Går nu och väntar på vad som ska hända. Jag väntar på besked på om jag fått ett jobb jag sökt och jag vill verkligen ha ett positivt besked då jag verkligen vill ha det jobbet. Undrar även över hur det går med min arbetsförmågebedömning som jag gjorde förra veckan. Duger jag som sjuksköterska eller ej. Om jag inte gör det vet jag inte vad jag gör. I värsta fall blir jag tvungen att börja jobba i arkivet och då avlider jag. Då känner jag mig fullkomligt kränkt men det är det ingen som bryr sig om. Jag mår så dåligt av behöva göra detta och även om de säger att det är tillfälligt vad händer sedan jag känner en stark oro att de kommer att köra över mig totalt och se till att det inte finns något värdefullt jobb åt mig. Jag menar då har de ju problemet ur världen och jag har inte jobb längre. Ja det är det här som uppehåller mina tankar just nu och det gör att jag inte kan komma mig för att göra något annat. Jag skulle kunna göra massor hemma men jag kommer mig inte för. Det känns som när jag var sjuk men nu är jag ju inte det längre. Vad krångligt livet är....