Cal me Fella och Jennie

... har jag kommit igång med ridningen. Som jag har längtat efter det hela vintern. Började med att rida Fella i skogen för att få honom lite mindre pigg och explosiv. I helgen var det första clinicen för året denna gång för Per Larsson. Första lektionen var jag så himla nervös eftersom jag mått så dåligt de sista veckorna. Jag piggade på mig efter halva första lektionen och Fella vaknade också till. Har märkt att han tar efter min sinnesstämning. Är jag ledsen och deppig går han nästan och snubblar. Är jag mer på G är han också det. Fast detta syndrom gäller väl de flesta hästar?
Fella var som vanligt helt underbar resten av clinicen. Han går som en dröm och fattar (för det mesta) vad jag vill. Han blir ibland förvirrad över vad jag vill stackars min lille Fella.
Att rida för Per är så himla roligt och givande. Det är en ära att få rida för en så bra instruktör. Även om han bara kommer hit två gånger om året så ger det så himla mycket. Mycket beror nog på att han har en så bra filosofi som helt stämmer överens med det jag tycker vad det gäller hästar och hur man behandlar dem.
Resten av helgen har jag njutit av det fina vädret och att få vara tillsammans med min underbara Micke. Ringde till grabben och undrade om han inte kunde vara hos oss men han vill vara i stan även om det innebär att han får bo hos sin pappa som han inte kommer så bra överens med just nu. Ja han får välja iallafall då han snart är 19 år.
Tänk att han blivit så gammal trots att jag inte är en dag äldre än när jag fick honom eller?