Orientering är en farlig sport.
Bor man i Stigtomta kommer man alltid på något vis i kontakt med orientering. Antingen dyker de upp i skogen som tomtar och skrämmer hästen eller så springer de förbi huset för att leta efter någon kontroll. Fluke blir då galen och skäller och det blir ganska jobbigt när tjugonde löparen kommer.
Nu har även jag dock kommit i kontakt med denna sport. Hittade något som kallas Naturpasset på affären coh det innebär att man ska gå, springa eller cykla för att hitta kontroller. Jag tänkte slå två flugor i en smäll och rida ut i skogen och leta.
Ack vad jag bedrog mig. Kom ganska snart på att ljusgrön färg på kartan är tät skog och där kommer inte jag och Fella igenom. Det fick bli en orienteringsfri skogstur och det var mycket trevligare.
När jag kom hem och tagit hand om hästarna fick Fluke följa med i stället. Vi tog sikte på två kontroller men inte hittade vi några utan vi trasslade in oss i sly och en enbuske. Helt plötsligt fastnade jag (hade glömt ta av mig sporrarna) i en gren. Det tog såklart tvärstopp och där låg jag som en padda bland blåbärsriset. Fluke tittade på mig och undrade om jag inte var riktigt klok.
Till saken är att jag berättade för grannarna att jag skulle rida ut men det hade ju varit bättre att jag gjort det när jag skulle gå med Fluke för det var ju farligare.
Nu har iallafall alla djuren blivit ompysslade och jag sitter i soffan och slappar. Det är så himla skönt att bara va ibland. Funderar på att ta en långritt med Fella i helgen. Packa sadelväskorna och bara rida ut i skogen. Visst låter det underbart. Förvånar mig inte om det regnar hela helgen det skulle vara typiskt.
