Träningstävling - ja tjena vad bra det gick då
idag var det dags för träningstävling på Dammkärr. Jättekul skulle det bli men så värst kul var det inte. Vi kom iväg så tidigt så vi var där en och en halv timme innan det började. Micke var så himla imponerad av att jag kom iväg så snabbt jag som är en stor tidsoptimist.
Nåväl när vi kom dit fick jag se att jag var med i två reiningklasser vilka var mycket för svåra för oss så jag bytte till Western Horsemanship i stället. Jag sadlade Fella och gick in i ridhuset för att acklimatisera oss litegrann och jävlar vad acklimatiiserade vi blev. På väggarna satt det stora planscher med en vacker tjej med stoooora ögon. Dessa ögon stirrade på Fella och han höll nästan på att göra på sig. Han blev så himla rädd. Till saken hör att det var minst sex planscher med vackra flickor på längs sargen dessa stirrade bara på Fella (trodde han). Jag satte upp och då höll flera ekipage på att rida fram. Till saken hör att vissa personer sitter och galopperar och galopperar varv efter varv efter varv. Efter det rider de fort utmed långsidan och stoppar utan att förstå att de inte är ensamma i ridhuset. Jag kan väl säga att jag blir lätt förvirrad av detta och tyvärr känner ju Fella av detta också. Så de stirrande tjejerna och tjoho-ridning fick Fella att flippa ur. Han vände i luften 180 grader. Jag hängde på hornet (tack gode Gud att jag rider western) och klarade av att sitta kvar.
Det var första senariot och efter det red jag runt på utebanan och Fella gick som en dröm inga kast eller skutt och han var helt avslappad i kroppen. Sedan började det igen. Vi skulle rida en pleasure. Red in i ridhuset och fick rida runt bland alla tjejer igen. Nu var det inga reiningekipage där men en vit kuse som såg ut som om den kom ut ur ena planschen gjorde att Fella blev rädd igen. Pleasuren gick skitdåligt så vi fick bryta. Red runt i mitten och då var han helt lugn.
Vi testade även Western Horsemanship och då kom den vita hästen farandes in i vår sida. Stackars min fina Fella det var inte hans dag. Till råga på allt öppnade ett smartskaft en colaburk precis när vi red förbi. Ni kan ju bara lista ut hur det fortlöpte.
Nu gav jag upp och strök oss i sista klassen. Vi red ner till banan och där skötte sig Fella exemplariskt igen. När jag sadlat av honom gick vi in i ridhuset (skam den som ger sig). Nu klarade äntligen Fella av att titta på tjejerna. Vi gick några varv runt i ridhuset och han var jätteduktig.
Nu sitter jag här i soffan och beklagar mig själv och har ångest för att Fella inte tycker om mig. Micke är så himla trött på mig som tjatar om detta hela tiden men jag kan inte sluta.
Vi får väl ta nya tag i morgon och åka till ridbanan och rida litegrann. Utan stirrande tjejer.'
Nåväl när vi kom dit fick jag se att jag var med i två reiningklasser vilka var mycket för svåra för oss så jag bytte till Western Horsemanship i stället. Jag sadlade Fella och gick in i ridhuset för att acklimatisera oss litegrann och jävlar vad acklimatiiserade vi blev. På väggarna satt det stora planscher med en vacker tjej med stoooora ögon. Dessa ögon stirrade på Fella och han höll nästan på att göra på sig. Han blev så himla rädd. Till saken hör att det var minst sex planscher med vackra flickor på längs sargen dessa stirrade bara på Fella (trodde han). Jag satte upp och då höll flera ekipage på att rida fram. Till saken hör att vissa personer sitter och galopperar och galopperar varv efter varv efter varv. Efter det rider de fort utmed långsidan och stoppar utan att förstå att de inte är ensamma i ridhuset. Jag kan väl säga att jag blir lätt förvirrad av detta och tyvärr känner ju Fella av detta också. Så de stirrande tjejerna och tjoho-ridning fick Fella att flippa ur. Han vände i luften 180 grader. Jag hängde på hornet (tack gode Gud att jag rider western) och klarade av att sitta kvar.
Det var första senariot och efter det red jag runt på utebanan och Fella gick som en dröm inga kast eller skutt och han var helt avslappad i kroppen. Sedan började det igen. Vi skulle rida en pleasure. Red in i ridhuset och fick rida runt bland alla tjejer igen. Nu var det inga reiningekipage där men en vit kuse som såg ut som om den kom ut ur ena planschen gjorde att Fella blev rädd igen. Pleasuren gick skitdåligt så vi fick bryta. Red runt i mitten och då var han helt lugn.
Vi testade även Western Horsemanship och då kom den vita hästen farandes in i vår sida. Stackars min fina Fella det var inte hans dag. Till råga på allt öppnade ett smartskaft en colaburk precis när vi red förbi. Ni kan ju bara lista ut hur det fortlöpte.
Nu gav jag upp och strök oss i sista klassen. Vi red ner till banan och där skötte sig Fella exemplariskt igen. När jag sadlat av honom gick vi in i ridhuset (skam den som ger sig). Nu klarade äntligen Fella av att titta på tjejerna. Vi gick några varv runt i ridhuset och han var jätteduktig.
Nu sitter jag här i soffan och beklagar mig själv och har ångest för att Fella inte tycker om mig. Micke är så himla trött på mig som tjatar om detta hela tiden men jag kan inte sluta.
Vi får väl ta nya tag i morgon och åka till ridbanan och rida litegrann. Utan stirrande tjejer.'
Kommentarer
Trackback
